Lån eller donation?
Katastrofhjälpsfonder är lån.
För att låna behöver du en borgensman.
Det finns procedurer, dokument, legitimation och bedömningar av skador från katastrofen.
I verkligheten är detta mycket svårt.
Dessutom, även om det är ett räntefritt lån, måste det fortfarande återbetalas.
Detta gäller för de som har kunnat fortsätta sin verksamhet efter jordbävningen.
Många av de som är kvar i de drabbade områdena är äldre.
Det finns många människor som borde vara inlagda på sjukhus eller på vårdhem utan någon personlig börda, men de är fortfarande kvar där.
De drabbade områdena borde överge kapitalism och bli socialistiska.
Regeringen bör köpa upp all mark i de drabbade områdena.
Gör det till statlig mark, skapa en nationalpark och ett världsarv.
Bygg flerbostadshus och äldreboenden.
Medborgare över 65 år som donerar mark till staten borde garanteras ett livslångt stöd.
Om en sådan politik infördes, kan jag garantera att regeringens stöd hos befolkningen skulle öka.
Vad jag lärde mig genom att vara volontär i katastrofområdet:
För att komma till spetsen av Noto-halvön måste du använda en avgiftsbelagd väg.
Det är fortfarande en avgiftsbelagd väg.
Enligt den lokala myndigheten, om du anmäler det till myndigheterna, kommer de att täcka avgiften för volontärerna.
Men var finns dessa myndighetskontor?
Vilka dokument behövs?
Är det realistiskt att förvänta sig att en volontär som har kommit från hela landet ska kunna slutföra sådana formaliteter?
Jag tror inte att det är realistiskt.
Det är nog samma tanke som för studielånen.
Är det realistiskt att förvänta sig att katastrofoffer ska kunna betala tillbaka i framtiden?
Som studenter, har de framtida inkomstmöjligheter?
Med andra ord, betyder det att de som inte har några framtidsutsikter inte bör låna?
Det är därför de belopp som lånas är så små.
De hade troligen aldrig tänkt använda dem från början.
Regeringen och de lokala myndigheterna bör använda pengarna själva.
För medborgarnas bästa.
Under det politiska och administrativa ansvaret.
Om det är så, kommer medborgarna att acceptera skattehöjningar.
Men det måste finnas ansvar och kapabilitet i hur det används.
Noto-jordbävningen, dag 337. Jag skriver detta bara för idag.
Det är kallt i Noto, och matutdelningen fortsätter fortfarande. Ja, fortfarande.
Igår gick jag och handlade med familjen från moder- och barnhemmet på en närliggande megasupermarknad.
Det var så stort att jag blev överraskad.
Det är som Disneyland, med en lekplats.
Det var en tidig jul i Ginza, med Santa.
Blodsocker 167. Det är kallt i morse, så jag ska äta de kvarvarande somen-nudlarna som varma nudlar.
Koyama Group Representant
Thunderbird Representant
Vice President för Health Station
Kontroll av utgångsdatum för nödförråd.
Yasunari Koyama