Vem bestämmer vad som är ojämn fördelning?
Läkarna är koncentrerade till storstäderna, och det finns en brist på landsbygden.
Analyserar de detta ur ett demografiskt perspektiv?
I varje kommun finns det politiska krav på att det ska finnas sjukhus.
Är det fel, ensamt eller oroande att vår stad inte har ett sjukhus?
De äldre på landsbygden tycker att det är besvärligt att det inte finns något sjukhus nära som de är vana vid.
Politiskt sett sägs det vara borgmästarens ansvar om vårt sjukhus försvinner.
Men till och med tjänstemännen i kommunen går till ett länssjukhus i en grannstad.
På ytan finns det människor och media som hävdar att det är den politiska administrationens ansvar att det inte finns något sjukhus nära.
För att begränsa antalet läkare och få dem att arbeta effektivt över hela landet, måste vi göra alla sjukhus statliga och tvinga dem att arbeta som statliga tjänstemän på specifika platser.
Vi måste placera alla medicinska institutioner under självmordstruppernas, brandkårens eller polisens jurisdiktion över hela landet.
Självklart kommer detta aldrig att hända.
Jag tror inte att det räcker att höja läkares löner för att rätta till detta problem.
Akutsjukhusen kommer att bli större och mer koncentrerade.
Det är som önskan att ha universitet nära, precis som folk önskar när det gäller förskolor.
Allmänheten styrs bara av sina egna egoistiska begär.
När onlinekonsultationer och hemleverans av medicin ökar kommer antalet medicinska institutioner för internmedicin att minska drastiskt på landsbygden.
Jag tror inte att fler läkare kommer att flytta från storstäderna till landsbygden.
Läkare är inte ojämnt fördelade.
Det kommer inte att hända som folk hoppas på, att det ska vara som när man underhåller nationella kedjor som 7-Eleven eller JAF för bilar.
Då har vi inget val än att göra sjukhusen till bilagda enheter till brandstationerna.
Men det kommer aldrig att hända.
Även självmordstrupperna har inte värnplikt.
Det enda sättet att rätta till den ojämna fördelningen är att göra läkare till värnpliktiga.
Frågan om ojämn fördelning är antingen försörjningssidan (läkare) ansvar eller ett behov av medvetenhetsförändring på konsumentsidan (patienter).
Jag tror att båda behövs.
I de kommuner som säger att de saknar läkare, förekommer det verkligen livshotande problem?
Att tillfredsställa allmänhetens krav på att ha saker nära till hands, som förskolor, grundskolor, tidningsleveranser och postkontor, är omöjligt.
Modern medicin fungerar inte utan många specialister och paramedicinsk personal.
Modern medicin fungerar inte om man bara har en enskild privatpraktiker.
Jag tror att Social- och hälsovårdsdepartementet vill göra läkarfördelning till ett administrativt ansvar.
I avfolkningsområden kan vi bara slå samman folkhälsomyndigheter och sjukhus för att göra dem till länssjukhus.
Jag är fullt medveten om att detta heller aldrig kommer att hända.
Debatten om ojämn fördelning av läkare är fruktlös under det nuvarande systemet för medicinsk utbildning och sjukförsäkring.
Vad är medicin?
Var ligger läkarens motivation?
Hur ska en läkares ersättning vara?
Är det möjligt att hantera läkaryrket?
Jag tror inte att detta problem kan lösas utan att avsluta fri praktik.
Om vi ökar antalet studenter på läkarutbildningar tror jag att detta problem naturligt kommer att lösas.
Men jag är säker på att detta aldrig kommer att hända.
Varför inte tillåta utländska läkare att arbeta här?
Antalet utländska turister och arbetstagare ökar.
Vad skulle hända om man lättade på reglerna så att utländska läkare och sjuksköterskor kan arbeta i landet?
Jag slutar alltid med att ta upp en annan diskussion.
Tänk på detta problem från ett annat perspektiv.
Blodsocker: 304. Det är från min kvällsmat med natto, äggudon, yokan och kex.
Koyama G Representant, Thunderbird Representant, Vice Ordförande för Hälsostationen, Koyama Yasunar