Harmoni av ojämna äpplen
På vårt huvudkontor i Ginza får vi många årsslutsgåvor.
Den senaste tiden har jag ätit mycket kakor, japanskt godis och godis.
Igår kom en hel rå lax och en kartong med äpplen.
Laxen skars i bitar och personalen delade upp två äpplen vardera att ta med hem.
Jag avstod från att äta lax och äpplen.
När man bor ensam hemma kan det vara krångligt att slänga matavfall.
Det har blivit ganska tråkigt att behöva bära ut papperskorgen i gryningen, obemärkt, de tre sophanteringsdagarna i veckan.
Jag är faktiskt inte bra på att ens hålla i en kniv och skala ett äpple.
När jag var barn tror jag att jag åt det med skinnet på.
Du kanske har ätit den hel.
Nu när jag går till tandläkaren och får implantatbehandling känner jag mig nostalgisk.
Men när det sociala problemet med bekämpningsmedel på gårdar blev uppenbart började mödrar att skala skinnen och mata dem till sina barn.
Även min mamma är inte bra på att skala huden, och den skalade huden är tjock.
Även i mitt barnsliga sinne kom jag ihåg att jag trodde att min mamma var klumpig.
Och jag såg alltid på när min mammas långa, vita fingrar sträckte ut bältet av äppelskinn.
Ville han äta ett äpple?
Hennes mammas rytm var rolig.
Sådana här saker gjorde mig glada minnen, och jag har dem fortfarande idag.
Personalen på Koyama är också ojämn.
Dessa är felmatchade äpplen.
Men harmonin är vacker.
Det är samma sak som Japans slottsmurar.
När jag åker till ett landsbygdsområde brukar jag återvända efter att ha sett slottet där.
Stenar med så många olika former bildar en vacker slottsmur.
Och det är starkare än stödmurarna på europeiska slott.
Och vackrare.
Koyamas harmoni är vacker.
Och det är kul.
Jag har en basröst, men ungas röster är sopran och tenor.
Igår kväll var det en tidig årsavslutning på Ginza-kontoret, och vi hade löpande bandsushi inne på kontoret.
Överraskande nog togs ett roterande stativ till och med in på kontoret, och en hantverkare höll det mitt framför mig.
Vilken lyx, eller hur?
Faktum är att jag en gång höll ett event på en mamma- och barnvårdsinrättning, och det blev så väl mottaget att jag började hålla sushitävlingar med löpande band för mammor och barn såväl som på mitt kontor.
Även unga, nya jurister deltog och tillställningen blev en livlig studentfest.
Jag är lite orolig för mitt blodsocker i morse, dagen efter en årsavslutning fylld av ginger ale och ris.
Pulsoximeter 96/97/97
Kroppstemperatur 36,3 Blodsocker 151
Ledningshantverkare
VD Yasunari Koyama