Estetisk skönhet

Yasunari-kun är i sjätte klass.
På fredag och lördag kvällar stannar han uppe och läser böcker fram till klockan 3 på morgonen.
Han köper kaffebönor själv, maler dem och brygger dem med dropp.
Sedan, medan han lyssnar på klassisk musik, sitter han vid sitt skrivbord och läser böcker.
Han verkar ha många deckare, science fiction och biografier.
Jag tror att han längtade efter att tänka ensam mitt i natten.
Han beundrade filosofer och vetenskapsmän.
Det kan också ha funnits en längtan efter Sherlock Holmes’ liv.
Klassisk balett och opera. Kabuki påverkade Takarazuka.
En värld med en fast stil kallad klassisk är lugnande.
Han är inte bra på rock eller folk.
Han läser inte romaner eller privata romaner.
Det är smärtsamt och hjärtskärande att läsa dem.
Detsamma gäller för ungdomshistorier.
Jag vill inte se avantgarde-liknande byggnader heller.
Särskilt inte i filmer.
Experimentella filmer av studentfilmskapare ger mig huvudvärk.
Det är oroande när historien inte bara är svår att förstå, utan meningslös.
Jag vill att de ska organisera och övertyga mig om de många mysterierna och förutsägelserna fram till slutet.
Det är outhärdligt för tittaren om historien slutar utan förklaring.
En film med en oklar regissörs avsikt är inte ett mästerverk.
Jag tror helt enkelt att det är brist på regissörens förmåga.
Jag är inte längre tillräckligt ung för att förlåta ung filmskapares tillväxtprocess.
Jag vill välja väl gjorda filmer att titta på.
Jag letar efter välgjorda manus, regi, kameraarbete och skådespeleri.
Jag tror att kabuki och balett representerar det.
Jag kan på något sätt förstå modern balett.
Ändå gillar jag jazz, som sägs ha utmärkta framträdanden.
Snälla, skona mig obegriplig, omogen, självutsvulten konst.
Det är som dålig matlagning.
Det finns begränsade tillfällen att njuta av livet.
Samma sak gäller för filmer och museibesök.
Hur många fler underbara och rörande filmer och pjäser kan jag titta på?
Jag har blivit tillräckligt gammal för att räkna.
Denna dagbok är densamma.
Varje dag är värdefull.
Det tog mig 69 år att inse det.
Detsamma gäller för läsning.
Jag slutade läsa osystematiskt och började välja böcker.
Det är för att min syn har försämrats.
Dagliga intressen är 1. Sömn, 2. Måltider.
Jag är inget annat än en självmedveten baby.
Det är slutsatsen av års sena kvällar av funderingar.
Nu ska vi gå tillbaka till sömnen en gång till.

Noto-jordbävning Dag 151
Blodsocker 207
Koyama G VD、Thunder bird Representant Koyama Yasunari

KOYAMA GINZA Dagbok

Posted by user