Standardisering
Det sägs att den största uppfinningen i mänsklighetens historia när det gäller standardisering är fraktcontainern.
Kanske är det en överdrift att säga att kapitalism och marknadsekonomi utvecklades tack vare uppfinningen av containern.
Med containern kan stora fraktfartyg, tåg och lastbilar lastas.
Ett liknande koncept fanns i Ginza Capsule Tower, designat av Kisho Kurokawa, men det utvecklades inte och har nu rivits.
Nu försöker vi utveckla containerhus, där vi lastar olika funktioner.
Dessa containrar ska transporteras till katastrofpreventiva stationer.
I verkligheten samlas katastrofvolontärer som kommit med bil från hela landet på vägstationer i Noto.
Men vägstationer borde ursprungligen vara designade för att fungera som katastrofcentrum.
Jag tror att de är byggda för att ha elektricitet, vatten och avlopp tillgängliga även under katastrofer.
Men nyligen verkar många vägstationer bara vara turist-drive-ins plus lokala jordbruksprodukter.
Jag vill att de byggs som oförstörbara fästningar för livet, även vid jordbävningar.
Tiden för fred är förbi.
Jag hoppas att vi kan bygga en krigsekonomi och en krigsbudget.
För det skulle jag till och med tillåta utfärdandet av katastrofrelaterade krigsobligationer.
Landet tar ledningen, men om de också investerar pengar kan ekonomin få fart.
Japan blomstrade genom efterkrigsåteruppbyggnad, men efter den stora östra Japan-jordbävningen har pengarna inte flödat till regionerna.
Det verkar som att skatter och pengar är stillastående.
Den här gången också kommer landet inte att ge pengar men ge instruktioner och leda vägen.
Det är sant att det är en välsignelse att få officiellt godkännande, även om det bara är det.
En enrummare containerhus skulle användas som hotell eller fritidshus under normala omständigheter och sedan transporteras till katastrofdrabbade områden vid nödsituationer.
Myntdrivna tvättstugor, butiker och offentliga toaletter skulle också göras i containrar.
I så fall kunde kapselhotellens enheter ha transporterats till katastrofområden också.
Jag blev också inbjuden till planeringskommittén, men stora byggföretag var alla närvarande.
Byggföretag sätter upp tillfälliga kontor och toaletter på byggarbetsplatser.
De måste användas mycket varje dag.
Men har dessa anläggningar omvandlats för katastrofplatser?
Om det är ett stort byggföretag borde containertransport vara möjligt.
Japans hela transportinfrastruktur, myndighetsorganisationer och politiskt ledarskap är alla inställda för fredstid, utan att tänka på katastrofberedskap.
För stora katastrofer borde nödvändig standardisering vara regler för samarbete bland lokala myndigheter under katastrofer.
Både hårdvara och mjukvara kräver standardisering.
Koyama G har beställt ett stort antal husbilar.
Kan någon göra lågkostnadshusbilar som kan transportera containrar?
Jag vill gärna be företaget som utvecklade paketleveransbilar.
Och om möjligt även transportfordon för dagservice.
Med nya projektutvecklingskapabiliteter kommer standardisering att uppnås.
Kanske blir detta Projekt X?
Jag tycker att det skulle gå snabbare om landet finansierade utvecklingskostnaderna.
Blodsocker 193. Inte kunna äta en ordentlig middag, kollapsade i säng.
Sent på natten åt jag rotgrönsakssoppa, yoghurt och godis. Det värsta mönstret fortsätter.
Jag överväger seriöst att köpa Calorie Mate.
Den isande kylan i mitten av vintern är njutbar, men jag kan inte komma ur sängen.
Jag minns att jag gjorde rehabiliteringsövningar för sängliggande äldre människor, rörde händer och fötter i sängen.
Uppfinnaren var en läkare som specialiserade sig på hembesök.
Koyama G Representant, Thunderbird Representant, Vice President för Hälsostationen
“Att stå tar en halvt tatami-matta, att ligga tar en tatami-matta. Frusna Nobunaga."
Yasunari Koyama