Små livshistorier
När jag var tonåring var essäer av författare mycket populära.
Magasin, till skillnad från idag, sålde bra, och både romaner och essäer hade en fräsch, ny känsla av liv från unga författare.
Nu när jag tänker på det, hör man inte längre ordet “essäer."
Nu för tiden handlar allt om självhjälpsböcker om hur man lever ett bra liv.
Tidigare var det självklar att man skulle bygga sitt eget liv på ett stadig grund.
Men hur är det nu?
Mitt intresse rör sig inte längre om privata saker, utan om globala frågor.
De länder som omger Japan verkar vara i ständig konflikt, krig och politiskt kaos.
Även i grannländerna, när jag hör talas om undantagstillstånd, börjar jag oroa mig för Japan.
Kanske är japanerna för lugna och inte tillräckligt arga.
Jag brukade bara tänka på rädslan för stora jordbävningar, tsunamis och att Godzilla skulle attackera Japan, men nu verkar det som om politik och militärfrågor också är farliga.
På helgerna, när jag lyssnar på internationella politiska kommentarer på nätet eller TV, blir jag imponerad av hur fredligt Japan är.
Är detta en bra sak?
Ekonomin känns också som om vi är på väg mot en global depression.
Jag tänker ibland att jag borde spendera de kontanter jag har innan det blir värre, men just nu vill jag inte ha något särskilt.
Kanske borde jag bara förbereda fler katastrofartiklar.
Jag har varit SF-fan sedan jag var barn.
SF handlar vanligtvis om scenarier som jordens undergång eller invasioner från utomjordingar, vilket var extrema men inte särskilt realistiska.
Jag skulle vilja återgå till att fokusera på de enkla nöjena i livet – som att njuta av en kopp te och en bit tårta.
Mitt hjärta är fångat i en tredimensionell värld: världens fred, Japans säkerhet och min blodsockerkontroll.
Blodsocker: 149. Till frukost planerar jag att äta biff och tarako-ris.
Koyama G Representant, Thunderbird Representant, Vice Ordförande för Hälsostationen
Dagens nummer är en vilodag, Koyama Yasunari